Efter en fantastisk insats på White Hart Lane krossade vi Liverpool med 4-0, och det kunde blivit ännu mer.

Det finns matchrapporter där man kanske rabblar lite fakta, nämner minuter som spelare har gjort mål och så vidare. Jag tänkte att vi kan få det avklarat redan från början.

Slutresultat:
Tottenham 4 – Liverpool 0

Målförsök totalt:
Tottenham 24 – Liverpool 5

Skott på mål:
Tottenham 16 – Liverpool 2

Bollinnehav:
Tottenham 65% – Liverpool 35%

Hörnor:
Tottenham 4 – Liverpool 1

Spelare på plan efter 90 minuter:
Tottenham 11 – Liverpool 9

Så, då var det fixat, de siffrorna säger det mesta om matchen rent objektivt. Nu tar vi istället och går över på det viktiga.

För ordet viktig känns verkligen centralt kring den här matchen. Redan före avspark pratades det om hur viktig matchen var, både för Tottenham och för Liverpool. Skulle Liverpools fina inledning verkligen grusas, skulle Tottenham bli kvar i bottenträsket? Och så vidare. Så visst var matchen, och det fantastiska resultatet, viktiga, men även sett till detaljer i matchen så kändes det som att det fanns oerhört viktiga saker vi fick se, efter all tvivel, alla negativa ord och alla mörka tankar.

För mig kändes nästan det allra viktigaste att vi äntligen fick ett slutresultat som i alla fall hyggligt speglade matchbilden. En bit in i andra halvleken började det så smått kännas som en av alla de matcher där vi varit överlägsna, men inte fått ut det vi borde av alla de chanser vi skapade. Ni vet, det där som skulle ordna sig bara vi köpte en vettig anfallare. Helt ärligt var jag, min vana trogen, och trots vår totala dominans, ganska nervös fram till 2-0-målet. Men, som sagt var, äntligen fick vi ett riktigt bra resultat i slutänden där det inte var något snack om tappade poäng eller bortkastade chanser. 4-0 mot Liverpool är ett riktigt riktigt bra resultat, trots att de fick två man utvisade, och kanske ännu mer anmärkningsvärt, trots att vi borde vunnit med kanske 6-7 bollar.

Att det var Modric som fick inleda målskyttet var inget att marginalisera heller – av flera anledningar. Delvis har han gjort för få mål hittills, hans skytte har varit för dåligt, och efter sommarens Chelsea-snack har han fått många Spursfans emot sig. Att det då är han som får sätta det så viktiga 1-0 med en drömträff i bortre krysset från 20 meter är riktigt riktigt roligt. Och viktigt. Hans glädje efteråt såg tämligen äkta ut, och publiken på plats verkade inte tycka att det var så illa de heller, trots allt.

2-0-målet var förlösande. Vi hade långa stunder spelat fantastiskt, Liverpool hade knappt kommit fram till vårt straffområde och de var dessutom reduverade till nio man efter fyra gula kort på Adam och Skrtel. Då var det en match vi bara var tvungna att vinna, men den där sista lilla skärpan saknades. Kanske bäst illustrerat i inledningen av andra då Defoe, efter lysande Tottenhamspel fick ett friläge men drog bollen utanför. Så viktigt, därför, att det var Defoe som fick revanschera sig och sätta 2-0 efter att ha snurrat upp Liverpoolförsvararen som försökt stoppa honom. Om det är något Defoe behlöver just nu så är det att få göra mål och att få komma in i rytmen han behöver igen. Vi kan inte bara förlita oss på Adebayor hela säsongen.

Adebayor, ja… bortsett från att han, som van der Vaart så ofta gör, hämtade boll och sökte sig nedåt eller utåt i banan allt för mycket så ska man väl inte klaga allt för mycket. Två mål, och två riktiga "anfallaremål" – det ena påpassligt på retur och det andra efter snygg nedtagning och hårt avslut på rätt plats, vid rätt tillfälle, inne i straffområdet. Godnatt, Liverpool.

Nu ska man väl inte dra allt för stora växlar på det här, men det var längesen jag såg Tottenham spela så här bra. Alla gjorde en riktigt bra insats, Bale var tillbaka i fin form på vänsterkanten, Modric var glad, Adebayor var glad, till och med Redknapp jublade på sin bänk. En eftermiddag där man slår Liverpool med 4-0 och känner att vi kanske borde förbättrat vår målskillnad ytterligare är en bra eftermiddag. Och det känns faktiskt som att vi kan bjudas på fler sådana framöver.

Mål:
Tottenham: Modric(7), Defoe(65), Adebayor(68, 90+3).
Liverpool: –

Varningar:
Tottenham: Adebayor.
Liverpool: Adam X2 – Utvisning, Skrtel X2 – Utvisning, Coates, Suarez.

Domare: Jones.

Publik: 36129.

Tottenham:
Friedel
Walker, Kaboul, King(83), Assou-Ekotto
Bale, Modric, Parker, Kranjcar(46)
Defoe(83), Adebayor

Avbytare: Cudicini, Bassong(83), Corluka, Dos Santos(83), Livermore, Pavlyuchenko, van der Vaart(46).

Tottenhams bäste: Modric.

Spelarbetyg:
Friedel 6 – Gjorde inga fel, men behövde ju faktiskt egentligen inte göra något alls.
Walker 7 – Bra alternativ framåt, fortfarande lite osäkert bakåt.
Kaboul 8 – Mycket stabil bakåt. Visade dessutom upp bra fart när det behövdes.
King 8 – Sitt gamla härliga lugna jag.
Assou-Ekotto 8 – Som så ofta nuförtiden – bra framåt, bra bakåt. Liverpool hade ingenting på hans kant.
Kranjcar 6 – Bra samspel med Adebayor, men hamnade utanför spelet en del.
Modric 9 – Fantastiskt mål, strålande passningar. Såhär vill jag alltid se Modric spela.
Parker 8 – Stabiliserade upp hela mittfältet och gav Modric fritt spelrum. Lite mycket slarv när han hade bollen.
Bale 8 – Strålande både offensivt och defensivt, främst i första, när han fick spela på sin gamla vänsterkant och fick utrymme igen.
Defoe 8 – Ovanligt bra rörelse från Defoe. Fick sätta det viktiga 2-0-målet, men borde gjort fler.
Adebayor 9 – Svag 9. Riktigt bra mål och ville alltid ha boll, vilket tyvärr gjorde att han ofta hamnade för långt ner i banan.
van der Vaart 6 – Skönt att se honom tillbaka redan. Bra insats, men inget fantastiskt, då matchen ganska snart blev en lekstuga för oss.
Bassong – Spelade för kort tid för att betygsättas.
Dos Santos – Spelade för kort tid för att betygsättas.