North London Derby står på tapeten och förhoppningsvis bjuder vi upp till bättre kamp än vi gjorde vid senaste besöket på the Scumirates

Inför Arsenal- Tottenham

Så var det dags igen. The North London Derby. De rödklädda mot de liljevita. Ondskan mot Godheten och det är godheten som måste resa till helvetet. De liljevita hjältarna skall resa till underjorden för att betvinga mörkrets makter något som varit helvetiskt svårt de senaste årtiondet (!). Senaste ligasegern på The Scumirates eller The Library dateras till 1993 då Spurs vann med 3-1. Jag skulle kunna fortsätta rabbla bitter statistik, men det tjänar inte mycket till.

Jag skulle istället vilja fokusera på att vi under de senaste fyra ligamatcherna har vunnit en, förlorat en och spelat två oavgjorda. Det känns bättre på det sättet. Det är dock två skadskjutna lag som möts på lördag. Den odräglige fransmannen får klara sig utan Almunia (tyvärr), Diaby, Ramsy, Vermaelen och eventuellt också Wilshere och Rosicky. ’Arry får klara sig utan Dawson, King, Huddlestone, Keane, Dos Santos, Woodgate, O’Hara och eventuellt också Lennon.

Båda lagen har uppvisat en hel del brister försvarsmässigt och ser man på de väntade mittbacksparen Kaboul/Gallas och Schillacci/Konscielny är det inte så konstigt att det blir tokigt ibland. Gallas lär ju dessutom få ett ganska hett välkomnande i helvetet. Spurs sista utpost är klassen bättre än Flappihandski och vi Spurs supportrar minns med glädje Gomes fantastiska match the Lane i slutskedet av förra säsongen.

Senaste besöket var dock värt att glömma fortast möjligt. Ett Spurs, som stod upp bra i fyrtio minuter föll igenom fullständigt under de sista fem minuterna av första halvlek och tappade 2 mål på 1 minut…och så var det natta. I den matchen visade Spurs stundtals upp den ängslighet och räddhågsenhet som präglat laget när man på bortaplan ställs mot Arsenal, Chelsea och United. Det funkar inte.

Spurs måste följa sitt motto och inse att man måste våga för att vinna, Blanchflowers ord skall eka i skallarna och varje spelare skall veta att fotboll är en konst som handlar om att gå ut att slå motståndarna och inte ligga på defensiven och vänta på att motståndarna eventuellt går hädan av tristess.

De smutsiga motståndarna har ett bra passningsspel och får de rulla boll och kila in passningar mellan vår stundtals skakiga backlinje blir det ett hart när hopplöst scenario. Om vi däremot kan sätta press på dem och tvinga dem att spela ett spel med mycket långbollar är de ett oerhört begränsat lag. För att lyckas med detta krävs stenhårt jobb i nittio minuter plus tillägg.

Vi skall också vara medvetna om det faktum att Tottenham har tillräckligt med offensiva krafter för att kunna knäcka de flesta motståndarlag i världen, och i matcher där det skapas mer ytor trivs Bale och Lennon (om han spelar) som fisken i vattnet. Det måste vi också utnyttja.

Modric, Van der Vaart och Bale är givetvis våra främsta offensiva krafter, och jag tror att Harry i denna match väljer att lämna den 4-4-2 uppställning som vi nyttjade mot Blackburn till förmån för en 4-2-3-1 uppställning med Modric och Jenas defensivt. Eventuellt satsar Redknapp på Palacios då denna var eminent i sin första liljevita match mot just the Arse. En 4-2-3-1 uppställning ger oss också större möjligheter att krympa ytorna på mittfältet samtidigt som vi kan sätta press högre upp i banan utan att riskera att gå bort oss defensivt.

Det blir en grannlaga uppgift att knäcka våra otrevliga grannar, men visst fasen är det rätt läge att visa dem var skåpet skall stå. En seger innebär dessutom att vi bara är 4 poäng efter dem i ligan trots en trevande inledning:

Stalltips: 3-3, förste målskytt William Gallas.
Spurs (trolig)

Gomes
Hutton-Kaboul-Gallas-BAE
Modric-Jenas
Kranjcar-Van der Vaart-Bale
Crouch.