THSS önskar alla medlemmar ett riktigt riktigt GOTT NYTT ÅR!
(Samt en nygammal text skriven om "It's lucky for Spurs when the year ends in one")
Det finns mängder med ledender om laget Tottenham, men en av de starkaste är att det innebär tur för Tottenham när året slutar på 1!
FA cuper har vunnits, ligan har vunnits vid två tillfällen mm
Vågar vi hoppas på ett liljevitt år 2011?
Daniel Strand skrev en fantastisk artikel om "It's lucky for Spurs when the year ends in one" till Tottingham Post tidigare under året.
Här kommer den för samtliga läsare!
GOTT NYTT ÅR!
//Styrelsen gm Rikard Redin
Its lucky for Spurs when the year ends in one!?
Efter ett fantastiskt avslut av säsongen 2009/10, med underbara segrar mot Chelsea och Arsenal och en slutlig fjärdeplats i tabellen med Champions League-kval som belöning så ser vi Spurssupportrar fram mot en ny spännande säsong, 2010/11. Tottenham spelar av tradition bra när året slutar med en etta och därför tänker jag ge er en återblick av det senaste seklets ett-säsonger.
Vi börjar med FA-cupen 1901 när Tottenham tog sin första FA-cupseger. Den segern är unik eftersom det är enda gången ett "icke-liga lag" vunnit FA-cupen. Tottenham spelade då i Southern Football League och valdes in i Football League först 1908. På den tiden bestod Football League av två 18-lags divisioner och Southern Football League var division därunder; vinsten skulle alltså kunna jämföras med att ett lag från nuvarande League One vann cupen. Den första finalen spelades inför över 110.000 åskådare på Crystal Palace i London och för motståndet stod Sheffield United. Tottenhams målspottare på den tiden hette Sandy Brown och det var även han som gjorde våra båda mål i matchen som slutade 2-2.
Omspelet spelades en vecka senare uppe i Bolton och den här gången kunde Sheffield United inte stå emot de liljevita. United ledde med 1-0 i halvtid men tre mål i den andra halvleken av spelande managern John Cameron, Sandy Brown och Tom Smith innebar att lagkapten Jack L Jones kunde lyfta bucklan. Sandy Brown blev historisk eftersom han blev den första spelaren som gjorde mål i alla turneringens omgångar och totalt 15 stycken i cupen.
Vi hoppar fram 20 år i tiden till 1921, Tottenham är nykomling i högsta ligan och har ett ungt och orutinerat lag, mycket tack vare att inte mindre än elva spelare dödats under militärtjänst i det första världskriget. Laget överraskar och slutar på en finfin sjätte plats i tabellen, dessutom vinner laget FA-cupen för andra gången. Tottenham, under ledning av Peter McWilliam, möter Wolverhampton Wanderers i finalen som spelas på Stamford Bridge och ett mål av Jimmy Dimmock räcker för att säkra segern och lagkapten Arthur Grimsdell får ta emot FA-cupbucklan av Kung George V.
Tio år senare, 1931, så spelade Tottenham i andra divisionen och skördade inga större framgångar och 1941 stoppades fotbollen i England av det andra världskriget så vi får bege oss fram till 1951 innan vi hittar nästa stora framgång. 1949 hade Arthur Rowe tagit över som tränare i Spurs och han införde den legendariska Push and Run-taktiken, som på ett ungefär innebär att spelaren ska passa bollen till medspelaren och sedan springa genom motförsvaret för att få en tillbakapassning. Taktiken blir genast en succé och redan första säsongen med Rowe som tränare vinner laget andra division och tar sig på nytt upp i högsta ligan. Stora stjärnor vid den här tiden är Alf Ramsey, Ronnie Burgess, Ted Ditchburn, Len Duquemin, Sonny Walters och en viss Bill Nicholson. Laget öser in mål och när säsongen är slut så står Tottenham, som första nykomling någonsin, som ligavinnare, fyra poäng före Manchester United.
Året efter klubbens första ligatitel slutade Spurs på en andra plats i tabellen sedan går luften ur laget och 1958 tar Bill Nicholson över laget, Nicholsons tid i klubben behöver väl ingen närmare presentation men en liten notering är ändå att laget slutar först på en 18e plats under hans första säsong som manager. Nicholson fick emellertid laget på rätt spår igen och en tredjeplats 1959/60 följdes säsongen efter upp med att Tottenham, som första lag på 1900-talet, lyckades med att ta hem "The Double" alltså Ligan och FA-cupen under en och samma säsong. Laget inledde seriespelet med imponerande elva raka segrar och första förlusten kom den 12e november då Sheffield Wednesday blev för svåra. Efter första omgången låg Tottenham på sjätte plats men i de resterande 41 omgångarna toppade laget tabellen! Imponerande! På de 42 ligamatcherna gjorde laget 115 mål och anfallsparet Robert Smith och Les Allen stod tillsammans för 50 av dessa. Bland övriga spelare i truppen fanns Spurs-legendarer som Danny Blanchflower, Dave Mackay och Cliff Jones. I FA-cupen var det Leicester som besegrades i finalen på Wembley med 2-0 efter mål av Robert Smith och Terry Dyson.
Ett decennium senare, 1970/71, är Bill Nicholson fortfarande manager i klubben och trots att spelare som Pat Jennings, Joe Kinnear, Cyril Knowles, Alan Mullery, Alan Gilzean, Steve Perryman, Martin Chivers, Martin Peters och Jimmy Neighbour finns i laget så lyckas man inte hindra våra röda grannar från att vinna The Double utan 1971 är året då Tottenham för första gången vinner Ligacupen. Finalen spelades på Wembley mot Aston Villa. Aston Villa spelade då i tredje divisionen och ska ha varit det klart bättre laget under hela matchen men två mål sista kvarten av Martin Chivers räckte för att Tottenham skulle säkra segern.
1980/81 slutade Spurs tia i tabellen men det är inte direkt därför vi minns den säsongen utan det är för att det var då "Ossies Dream" slog in. Lite historik: efter VM i Argentina värvade Tottenham de nykorade världsmästarna Osvaldo Ardiles och Ricardo Villa och Ardiles sa på kragglig engelska i en intervju att hans dröm var att "win the cup for Tottingham" och 1981 var det alltså dags. I finalen, som var den 100e i FAcupen historia, var det Manchester City som stod för motståndet. Första mötet slutade oavgjort 1-1 efter två mål av Citys Tommy Hutchinson, först gav han City ledningen i den första halvleken men tio minuter från full tid var han olycklig och styrde en Spurs-frispark in i eget mål.
I omspelet fem dagar senare var det Ricardo Villa som blev stor matchvinnare med två mål. Villa gjorde matchens första mål efter åtta minuters spel men City kunde både kvittera och ta ledningen innan Garth Crooks kvitterade med 20 minuter kvar att spela. I den 76e minuten kom så det avgörande målet när Ricardo Villa efter en fantastisk solorusch kunde sätta bollen bakom Joe Corrigan i Citys mål. Titeln var Keith Burkinshaws första som Spurs-tränare och förutom argentinarna så återfanns spelare som Chris Hughton, Steve Perryman, Steve Archibald, Garth Crooks och den fantastiske Glenn Hoddle i laget.
Vår senaste FA-cupvinst kom 1991 då Terry Venables tränade laget och Gary Lineker och Paul Gascoigne var lagets stjärnor. Gazza hade i semifinalen hindrat Arsenal från att vinna dubbeln genom att sätta ett fantastiskt frisparksmål och i finalen mot Nottingham Forest var han aningen övertänd och borde ha fått ett rött kort i matchinledningen efter en riktigt ful spark i bröstet på Garry Parker i Nottingham. Efter en kvarts spel kapade han Gary Charles utanför eget straffområde och i samband med fällningen vred han sönder korsbandet i sitt högra knä och tvingades lämna finalen på bår. På frisparken som följde så fick Stuart Pearce drömträff och gav Nottingham ledningen. Gary Lineker fick ett mål bortdömt för offside och missade en straff i den första halvleken och det var istället Paul Stewart som kvitterade tio minuter in i den andra halvleken. Resultatet stod sig tiden ut och det enda mål som föll i förlängningen var ett självmål av Nottinghams Des Walker. När lagkapten Gary Mabbutt fick lyfta bucklan var det åttonde gången Spurs hade vunnit FA-cupen, på den tiden rekord. Numera toppar Manchester United tabellen med elva titlar.
Senaste gången året slutade med en etta, 2001, var en ganska medioker säsong med George Graham vid rodret, laget hamnade i mitten av tabellen och inför sista chansen att rädda säsongen, FA-cup semifinalen mot Arsenal, så fick Graham sparken och ersattes av Glenn Hoddle. Tränarbytet fick inte önskad effekt utan Tottenham förlorade semifinalen med 2-1 trots ledningsmål av Gary Doherty…..
Som ni märker har Tottenham haft stora framgångar när året slutar med en etta så det är med stor tillförsikt jag ser fram emot säsongen 2010/11. Vi har den mest spännande truppen på många många år och ett Champions League-kval kittlar lite extra, så vi får hoppas att våra fina traditioner med when the year ends in one håller i sig!
DANIEL STRAND
Lämna en kommentar