Spurs Lodge i utkanten av London och även en symbol för utkanten av den professionella fotbollen. Chigwell är förvisso en fin och vacker förort till storstaden London, men även en förort till rampljuset i Premier League.

Vi reste ner för att se Tottenham säkra avancemang till slutspelet i Champions League i matchen mot Werder Bremen White Hart Lane, men fick även chansen att se Spurs XI spela träningsmatch mot Ipswich reserves.

En lång tunnelbaneresa ut mot de nordöstra delarna av London där Chigwell var slutdestinationen startade dagen efter frukost inne i huvudstaden. Väl framme vid Spurs Lodge infann sig en känsla av att "vara hemma". White Hart Lane i all ära, men det är något extra spännande med att vara på träningsanläggningen. Anläggningen i sig är imponerande välskött och stor. Många många träningsplaner finns tillgängliga för att spela och planerna är i toppskick. Platsen där stjärnor föds, där stjärnor tränar och där framtiden skapas för många spelare.

Det är ute i Chigwell som drömmar skapas och fotbollsspelare byggs. De tränar, jobbar, skrattar och sliter. Ser man träningsanläggningen som en fabrik som vid slutet av löpande bandet skjuter ut nya förmågor och talanger i fotbollsvärlden. Ser man sedan White Hart Lane som ett showroom för modellerna som skapats inser man snabbt att steget från ritning till färdig produkt är långt mer komplicerad än vi supportrar kan tro. Dels ska man som spelare imponera på rätt sätt vid rätt tillfälle på rätt position i laget som för tillfället behövs fyllas – inför rätt person. När och om man får chansen är det högst troligt som backup på bänken, sällan i startelvan direkt. Det kräver ett stenhårt psyke och ett enormt tålamod och tro på sig själv.

Publik kan man inte tala om – ett par tränare från andra lag, kanske någon förälder och någon scout. Matchen i sig var mer imponerande än vad man kunde tro. Högt tempo och tuffa närkamper för att vara en träningsmatch. Känslan av att det är många spelare som vill visa sitt bästa jag var tydlig. En chans kanske är allt spelarna får. I Spurs XI spelade Oscar Jansson i mål och på mittfältet spelade Sandro och Giovani dos Santos från a-laget. I övrigt var det idel academyspelare på planen.

Giovani dos Santos var en av VM's mest hyllade stjärnor. Det räcker tydligen inte till en startplats eller en plats på bänken i Tottenham. Visst skiljer sig landslagsspel mot klubblagsspel, men att en spelare inte tar en plats i laget är anmärkningsvärt. Dels har vi situationen i truppen där Tottenham kanske har den bästa truppen någonsin och en stenhård konkurrens som följd. Men också att Giovani inte imponerat tillräckligt på Redknapp och de övriga i tränarstaben. Här i Chigwell är platsen för att göra det. Långt från strålkastarna och vuvuzelorna i Sydafrika – långt från White Hart Lane. Geografiskt nära, men oceaner bort fotbollsmässigt.

Vi supportrar tänker ofta tanken "Ja, men han kan ju göra ett par matcher i reserverna och sedan kämpa för att ta tillbaka sin plats i a-laget!". Den tanken känns banal och naiv väl på plats på Spurs Lodge. Även om Spurs Lodge håller riktigt hög kvalitet är det oglamouröst jämfört med White Hart Lane eller någon annan arena för den delen. Ingen som applåderar när ett skott räddas eller när ett vackert mål görs. Om man kunde höra så bra skulle det enda man hörde vara blyertspennor som gör snabba noteringar om spelarnas prestationer på ihopvikta papper med dagens startelvor. Spelarna jublar inte utan snabba kommentarer innan man joggar tillbaka till mittcirkeln igen för att sätta igång spelet.

– Du har ju sett våran arbetsverkstad nu, och kanske förstår hur svårt det egentligen är att ta steget upp till PL, men jag personligen har gett mig fan på att det ska gå, säger Oscar Jansson.

Det kanske låter som en trist tillvaro, men nej, det kan det inte vara. Man har chansen att få imponera, att ha möjligheten att få spela där i skyltfönstret till världen är glamouröst. Spelarna vet om det och visar det i varje löpsteg och med viljan i varje närkamp. Kom ihåg, det var inte länge sedan en av världens just nu mest hyllade spelare spelade reservlagsmatcher i Chigwell. Ja, Gareth Bale! Ville Tottenham vinna i ligan, skulle inte Bale spela. Han presterade inte när han fick chansen och när han fick den – vann inte Tottenham. Nu? Vi har alla läst hyllningarna och sett hans framfart längs vänsterkanten. Bales utveckling hade platsat i Buster och varit den mest hyllade serien i tidningens historia. Tanken att Bale krigade för att hålla sin karriär vid liv här på denna plan vi står några meter från känns overkligt avlägset.

Det går att röra sig mellan de två världarna och lyckas, det har Bale bevisat, men det krävs tålamod, tålamod och en stor portion timing, ibland tur och inte sällan på annans bekostnad. Se hur till exempel på Lennon fick sin plats i startelvan. Wayne Routledge bröt benet och Lennon fick chansen, en chans han tog och förvaltade på bästa sätt. Samma sak med Gareth Bale. Han fick chansen när Benouit Assou-Ekotto var skadad och resten är som de säger historia!

Reserverna i de olika lagen håller en kvalitet som imponerar stort. Det är högt tempo, säkra passningar och ett lugn i samtliga situationer som skulle göra allsvenskan avundsjuk. De bästa lagen i Sverige skulle inte få det lätt mot reserverna i ett engelskt topplag.

– Det är inte lätt att förstå vilket jobb vi lägger ner för att slå oss igenom. reserverna är underskattade, ligan är egentligen bättre än allsvenskan! Avslutar Oscar Jansson med

Matchen vinns av Tottenham XI med 4-1 efter mål av Francis-Angol, Massimo Luongo, Simon Dawkins och Harry Kane. 0-1 underläge i paus efter ett tidigt mål som Oscar inte hade en chans på.

Ett tips till alla Londonresande är att träningsmatcherna är öppna för alla. Spelas en träningsmatch, försök hitta tid för att ta er till Chigwell. Det är värt det!

Steget från arbetsverkstaden är långt precis som Oscar säger, men med hårt jobb och tålamod kan allt hända. En skada (peppar peppar ta i trä) och andra tillfälligheter gör att en spelare helt plötsligt får chansen och tar den och historien med det blir omskriven. Allt i livet handlar om hårt jobb och tålamod på den där chansen för att få visa vad man egentligen går för. Oavsett om det handlar om jobb eller om förhållanden.

Väntar inte vi alla på vår chans?