Det gick inte alls för Tottenham idag. Inte gjorde vi de tidiga målen för att kunna komma närmare 4-0 underläget. I stället en Gomestavla som satte stopp för Tottenhams underbara resa i Champions League… denna gången.

Kan man vara så pragmatsisk att säga att den här kvartsfinalserien förloras på två individuella misstag? I mångt och mycket är det tyvärr så. Crouchs två hjärnsläpp i Madrid och Gomes intvålade målvaktshandskar idag inför en underbar publik på White Hart Lane.

Är sanningen verlkligen så enkel? I första punkten om Crouchs röda kort i första matchen ja. Efter 15 minuter och kvartsfinalen var i stort sett över, förlorad och död. Att Gomes ikväll släpper in ett skott som han ska ta med förbundna ögon är en annan sak. Avancemanget var redan borta, chansen över och föbi. Tåget hade gått (om det inte är SJ dvs…) och spelarna stod kvar på perrongen.

Riktigt så illa var det dock inte. Laget ville verkligen framåt. Laget ville verkligen göra mål. Det var dock för många missade sista passningar, missade målchanser och ja till och med missade straffar. För handen på hjärtat visst var det straff när Modric och/eller Pavlyuchenko fälldes i straffområdet. Straff där, 1-0 och det hade varit en annan match. Spurs hade fått luft under vingarna och vad som helst hade kunnat hända. 1-0 på straff förutsätter givetvis att de hittat en straffskytt som inte är rädd för att slå in en straff, vilket verkar har varit svårt den sista tiden.

Vi ska inte tala alltför mycket om "om", men det är ändå något med det där "om" som man hatar att älska och älskar att hata. Ledning för Spurs, trycket hade ökat från pubilken, Spurs hade pressat på, kanske hade fått någon varning ytterligare på Realspelare, fler domarbeslut med sig osv osv. Allt hade byggt på en uppåtgående spiral. Nu blev det inte så och det är n ä s t a n ok.

Real ställde upp med bästa möjliga lag. Något jag inte trodde de skulle göra med tanke på framtida matcher. Real Madrid och Barcelona kommer mötas inte mindre än FYRA gånger inom loppet av 17 dagar (om jag räknat rätt). Det är en tröst om än en klen sådan att vi som älskar fotboll kommer få se fantastiska möten de två lagen emellan, även om jag helst hade sett Spurs möta Barcelona i semifinal.

Tottenham försökte och försökte, men nådde inte hela vägen fram. Mourinho satte en ryggsäck klädd med plåster på utsidan på Modric i ett försök att stänga den ena av fyra anfallsvägar framåt. Det fungerade, men Modric visar sina kvaliteter gång efter gång genom att komma loss för att leverera bollar ut på kanterna mot Bale och Lennon eller in centralt mot Van der Vaart. Bales första halvlek gav förhoppning om ett avslut på White Hart Lane med publiken sjungandes "Taxi for Ramos", men Reals högerback är oceaner snabbare än Maicon i Inter och dessutom med Mourinhos taktiska hjärna täcktes nästa yta föredömligt av andra Realspelare. Lennon var i stället det som gång på gång kom runt på sin kant. Kom runt ja, men även där täcktes i alla fall nästa yta upp av annan Realspelare. Inläggen blev få eller av sämre kvalitet.

Tillsammans med Modric på mittfältet spelade Huddlestone som tyvärr var mil från den Hudds vi vant oss vid att se. Det är ingen hemlighet att Huddlestone inte är världens snabbaste innermittfältare, det skulle i sånt fall vara en lika illa dold hemlighet som att vi har höga skatter i Sverige. Det som räddat Hudds är dock hans eminenta passninsspel, men när även det fallerar är det inte en innermittfältare som räcker för att vinna en match mot Real Madrid.

Vi kan prata om att "anfallarna gjorde inte mål på lägena de fick" om att "Gomes har tvål i händerna", men när mittfältet centralt förloras antingen genom långsamhet eller bortslagna passningar är matchen även då förlorad. Sedan om det var Huddlestone som hade en dålig dag eller om Redknapp inte insett att Hudds inte var tillbaka i full form är en annan fråga. Resultatet blev fortfarande detsamma.

Det var dock riktigt kul att se Tottenham spela fotboll ikväll. Det var full fart framåt och i många stunder riktigt bra spel. Med Bale och Lennon i form på kanterna kan den där fjärdeplatsen bärgas i mitten på Maj när allt summeras. Tottenham hittade sitt sätt att spela fotboll igen, men kanske var man ringrostig från det bra spelet, för den sista passningen fungerade ej och få lägen skapades.

När sedan Ronaldos långskott släpps in på det sättet kan inte ens spelarna ha trott på ett mirakel längre….

Pavlyuchenko visar att han är många gånger en smartare anfallare än t ex Defoe och är mer nyttig i anfallet på fler nivåer än den lille engelsmannen. Dock om skotten sitter på rad Z är det inte mycket att glädjas åt.

"Mycket vill ha mer" är ett bra ordspråk och det kan appliceras på känslorna ikväll. Vi kom långt, men var inte nöjda för det. Eller som en sammanfattning på dubbelmötet mot ett av Europas absolut bästa fotbollslag. Tottenham nådde kvartsfinal Champions League första gången laget spelar i turneringen! Det är helt overkligt när man tänker på det! Vårt lilla glada amatörgäng som krigat i mitten på tabellen under så många år, även om potentialen och ambitionen alltid varit mer var äntligen där vi anser att vi förtjänar att vara. Det räcker inte för oss fans. Vi vill ha mer och någonstans glöms prestationen att vara topp åtta i Europa bort. Framförallt glöms resan från två poäng efter åtta omgångar bort. Det var två och ett halvt år sedan!

Vi ska vara stolta över vad Tottenham har gjort i årets Champions League. Vi var laget ALLA snackade om under hösten. Bale var spelaren ALLA snackade om. Vi slog ner som en sprudlande fotbollsbomb mitt i fotbollseuropa och spelade ett spel som ingen trodde vi var kapabla till att göra på den nivån. Det är det vi ska med oss av det här äventyret, inte två idiotiska glidtacklingar av Crouch eller tvålhänder på Gomes.

We are Tottenham, super Tottenham from the Lane! Tack för i år, vi ses snart igen!

Startelva Tottenham
Heurelho
Charlie-Michael-William-Assou
Aaron-Luka-Tom-Gareth
Rafael
Roman

Betyg mm kommer imorgon.