Efter 7 år, många härliga segrar, en del tunga förluster är det dags att säga tack och hej.

För mig var det en självklarhet att tacka ja. Jag reflekteradeinte nämnvärt över hur Mathias Bridfelt och Per Gravenius grävt fram mitt namn. Jag visste det inte då och vet det inte nu, men det är egentligen oväsentligt.

Jag hamnade på ordförandeposten och förening etablerades på allvar i och med att Mattias och Per hade jobbat fram namn för styrelsen: Mikael Thor klev in som sekreterare, Peter Borg tog kassörskapet, Skånepågen Mikael Ström tog rollen som vice ordförande medan Magnus Tinnsten och Mikael Nilsson tog roller som suppleanter.

Sedan dess har det hänt extremt mycket. Bara Peter, Mathias och jag är kvar i styrelsen. Föreningen har vuxit från 0 till över 1000. Medlemsresor har blivit en stor succé och det känns som om THSS har hittat en viktig roll i att koppla samman liljevita hjärtan runt om i Sverige.

Vår hemsida har rent tekniskt varit likadan sedan dag 1 och det är ett långt och försenat projekt som vi nu är på upploppsrakan med. Detta projekt blir också mitt sista som ordförande i THSS. Visst känns det lite tomt och säga adjö, men tiden räcker inte till och den energi jag kände för några år sedan är inte längre där. Annat pockar på uppmärksamheten och egentligen borde jag nog sagt tack och hej för två år sedan, men det är väl ett fall av eftertankens bleka krankhet.

Framöver kommer jag att fokusera på att skriva en del krönikor och matchrapporter på hemsidan. Med denna korta lilla artikel vill jag passa på att tacka alla som jag träffat och lärt känna under de 7 år som passerat sedan starten. Extra Spursklappar till Peter Borg, Mathias Bridfelt, samt även till Rikard Redin, och slutligen också till Peter Olsson som härbärgerat och slitit som ett djur i THSS-shopen. Det höjs säkert en bägare i Ulricehamnstrakten nu när jag säger farväl som ordförande och det kan jag bara le åt.

Tack som fan för allt och gigantiska lyckönskningar till den nya styrelsen som röstas fram i Stockholm i helgen!