Vi klarade det, vi vann en PL-match för första gången det här året.Vi kan pusta ut. I varje fall till söndag klockan åtta.

Ångest, ångest och ännu lite mer ångest. Det sammanfattar mina känslor under lördagens match mot Wolves. Jag tror inte jag var den enda som var övertygad om att Palhinha var offside. ”Såklart det bara sker för oss” tänkte jag. Ville inte ens tro på det när domaren blåst igång spelet igen. Och att samtidigt följa ett West Ham som spelar säsongens bästa fotboll när det gäller. Ja, det här blir spännande.

Vind i seglet, få luft under vingarna eller blodad tand. Kärt barn har många namn. Och nu gäller det att anamma det. Att tro på det. Att stå bakom ett lag som gjort oss så besvikna gång på gång under säsongen. Det är nu eller aldrig.

Wolvesmatchen var inte bra fotboll. Vi hade ett spel, en idé kanske till och med lite medvind till en början. Tills energin sakta sippra ut och tog slut. I andra halvlek är det halvtaskig fotboll som spelas från båda lagen, men ni vet vad de säger. Bra lag vinner även när de spelar dåligt.

Härnäst bjuder Aston Villa upp till dans på Villa Park. Ett Villa som är sugna på att ta sig ett steg närmare den där efterlängtade CL-platsen. Och det är tight. I de sista matcherna av säsongen möter Spurs tre potentiellt hungriga lag i CL-fighten. Villa, Chelsea och inte minst Everton. Villa kommer senast från en tuff förlust borta mot Fulham, där de håller i bollen men klarar inte av att skapa tillräckligt. Bara ett skott på mål blev det för Emery’s mannar. Villa har haft en knackig säsong, likt de andra i CL-fighten. Man har bott under en sten om man missat ramaskriet runt Liverpool, och då ligger de på samma poäng. Visst, vi använder inte samma måttstock när vi jämför de två lagen. Men Aston Villa har etablerat sig där uppe de senaste säsongerna, och under hösten var de med och slogs i den absoluta toppen. Emery är nog halvnöjd med hur säsongen har sett ut.

Det här är tredje gången i år som lagen möts. De två föregående tillfällena ägde rum på Tottenham Hotspur Stadium. Båda slutade 2-1 till Villa. Det är den sortens kontinuitet man kan lita på. Villa har dessutom vunnit de senaste två matcherna på Villa Park. En av dem i FA-cupen. Senaste gången Tottenham vann den här matchen var i november 2024. Det var en 4-1-seger. Det känns som en annan tid. Det var en annan tid.

Fyra matcher återstår. Det är inte mycket. Men det räcker. Det har det alltid gjort för den som tror på det. Förra veckans seger ändrar inte läget — men den förändrar känslan. Och ibland är känslan det enda som behövs för att ett lag ska minnas att det faktiskt kan spela fotboll.

Xavi Simons lämnade Molineux på bår. Han är borta för säsongen och för sommarens VM. Det är tungt. Men mot Brighton och Wolves visade han vad Spurs kan vara när någon bestämmer sig. Dominic Solankes status är oklar. Skadelistan är lång. Det vet vi. Men fotboll har en tendens att spelas av dem som är kvar — och ibland är det precis de som överraskar mest.

Fyra matcher. En seger i ryggen. Och den där envishet som aldrig riktigt lämnar en spurssupporter, hur förnuftig man än försöker vara. Nu eller aldrig. Men den här gången känns det som nu.

Villa Vs Spurs

Aston Villas skadelista är inte så stor, saknar blotta två spelare. Jag tror att elvan kommer att se väldigt lik ut den som ställdes upp förra helgen. Som vanligt kan det vara bra att hålla ett extra öga på Rogers i mitten, som ALLTID är farlig.

Spurs

För Tottenhams del så vet vi att skadelistan är lång, som sagt. Och nu finns inte längre en diskussion kring om Richy ska starta framför Muani, nu måste båda in. Jag tycker det vore kul om Bergvall får en chans från start. Han är en frisk vind i ett ganska slutspelat lag. Vi har sett att det ofta blir bra när han kommer in från bänken och tror att han kan bidra med mycket framåt om han startar.
Ett stort önskemål vore om Maddison kunde få några minuter denna match. Han är en spelare i rang för sig, och jag tror han även med få minuter kan göra skillnad. Men det är nog lite önsketänkande.

Tuff match. Kommer att bidra med ångest. Men vi tror, och det är det sista som lämnar en!
COYS!