Liverpool bröt vår imponerande segertrend på ett för eftermiddagen regnigt White Hart Lane. Luis Garcia tog tillvara på slarv i försvaret och satte dit matchens enda mål.

Ändra dina tankar och du ändrar på hela din värld är ett populärt utryck. Vad Didier Zokora tänkte i slutet av första halvlek när han gav bort bollen vet ingen. Bara att det räckte för att förstöra Spurs fina svit på tolv raka segrar på hemmaplan.

Redan innan matchen möttes vi av nya dystra besked. Ledley King var skadad och Dimitar Berbatov hade mått illa på morgonen och därför blivit förpassad till bänken. Calum Davenport och Mido ersatte. En timme innan hade det också börjat regna. Ett väder som direkt gynnade Liverpools sätt att spela sin destruktiva och snåla fotboll tänkte jag, men det fick jag direkt äta upp för matchen inleddes i ett högt tempo och Liverpool var det lag som visade mest vilja att anfalla. Redan i den 2:a minuten kunde det straffa sig när Young-Pyo Lee slog en dålig bakåtpassning, men ingen av Liverpool spelarna hann förts. Lee fortsatte sedan att spela darrigt hela första halvlek med flera tveksamma ingripanden.

Kanonaden av chanser fortsatte sedan ett jämt tempo. I den 4:e minuten var det Tom Huddlestone's tur att slå en svag passning i ett farligt läge på mitten och som mynnade ut i en farlig frispark för Liverpool. Två minuter senare blev Jermain Defoe frispelad, men blev felaktigt avvinkad för offside. Mido fick sedan Spurs bästa chans i första halvlek i den 9:e minuten när han kom helt fri. Här hade han all tid i världen att helt ensam ta ner bollen och avancera och försöka placera bollen i något av hörnen, istället drog han på direkt på studs och bollen gick högt över. Här såg man att han inte har spelat a-lagsfotboll på länge. Bara minuten efter tog sig Luis Garcia in i straffområdet och valde som vanligt att avsluta mot mål utan att se om det fanns alternativ som var bättre. Det hela avslutades i den 16:e minuten när Jamie Carragher gör en dålig rensning med huvudet och Defoe fick chansen på volley till vänster i straffområdet.

Efter det mattades tempot något och chanserna blev färre, men det var Liverpool som fortsättningsvis hade mest boll utan att skapa några farliga chanser tack vare en tät defensiv från Spurs backlinje. Ända fram till den 28:e minuten vill säga när Liverpool fick sin bästa chans i halvleken. Åter tappade Spurs bollen väldigt enkelt på mitten och Craig Bellamy spelade fram en fristående Dirk Kuyt precis på gränsen till straffområdet. Siktet var inställt på det vänstra krysset, men skottet smet precis förbi stolpen. Där borde han ha träffat mål. Efter det bytte åter lagen chanser. Först var det Hossam Ghaly som sprang igenom i straffområdet och hindrades precis så där mycket för att inte kunna nå bollen och tillräckligt för att inte få straff. Nästa chans bjöd Paul Robinson med åtta minuter kvar på när han rensade dåligt och Kuyt fick ett nytt bra läge, men försvarare han fram och täckte i tid.

När det bara var sekunder kvar begick Zokora sitt olyckliga misstag när han slog en riktig indianare och bjöd på Liverpools ledningsmål. Steven Gerrard snappade upp passningen och hittade Luis Garcia via Michale Dawson och som stötte in bollen via Robinson. Ett mål man inte ska behöva bjuda på. Speciellt inte på den här nivån. Att målskytten sedan var den som jag hackade mest på innan matchen kändes bara ännu jävligare. Annars var halvleken riktigt bra där Liverpool dock var det något bättre laget.

Inför andra halvlek hade regnet tilltagit, men den började lika intensivt som den första och Liverpool skapade en möjlighet redan efter 1,5 minut genom Bellamy sedan Spurs blev hindrat en solklar frispark i momentet innan. Det är det sista han gör för strax efter blir Bellamy utbytt mot Jermaine Pennant. Under de följande tio minuterna verkade Spurs spelare ha nerverna utanpå tröjorna. Ständiga felpass innebar att Liverpool knappast behövde anstränga sig för att vinna bollen. I den 56:e respektive 57:e minuten byttes Danny Murphy och Dimitar Berbatov in för Zokora och Mido ococh genast blev det bättre h den sista halvtimmen handlade det om en drös av chanser för att kvittera.

Först tappade Liverpools målvakt Pepe Reina ett enkelt inlägg till marken och där borde Spursspelare varit först. Efter tio minuter på plan blev Berbatov bli varm i kläderna och började för sig. Först ordnade han en hörna som blev farlig i den 67:e minten. Strax efter var det Berbatov igen som åter visar klass med bollen, efter ny löpning på högerkanten slog han in bollen och Liverpool backen Steve Finnan rensade inte bättre än att han nickade bollen i egen ribba. Oturen grinade Spurs i ansiktet där. I den 71:a minuten fick dom två farliga frisparkar efter varandra. Den första hamnade i muren, men returen gick ut till Defoes vars skott strök stolpen. Den andra slogs av Robinson där Defoe var nära att utnyttja ett misstag mellan backarna och Reina. Tre minuter senare var det åter Berbatov som serverade ett inlägg. Defoe missade bollen vid närmaste stolpen, men bollen gick ut till Ghaly som sköt utanför i ett utmärkt läge nära mål.

I det läget handlade det endast om ett lag och om Liverpool skulle klara Spurs anstormning. Med sex minuter kvar får Spurs till sist in bollen genom Berbatov, men passningen kom från Ghaly som befann sig i offsideläge när passet slogs till honom och repriser visar att målet helt korrekt döms bort. Spurs får en gyllene chans till när Berbatov frispelades i onsideläge med fyra minuter kvar. Tyvärr har han inte den rätta tekniken att ta ner bollen vid straffpunkten och chansen rann ut i sanden. Uselt att inte ta vara på den bättre än han gjorde där.

Tyvärr räckte inte Spurs spel till poäng och mål förtjänar ingen, det producerar man och när man inte kan spräcka sitt motståndarlags nolla, då vinner man inga matcher. Sedan om resultatet är rättvist är ganska ointressant. Retar du upp dig på ting som är så små är du väl inte större än så och denna gång tänker jag vara lite mera återhållsam i min kritik. Däremot känns det ändå lite surt. Hade Spurs vunnit hade vi slagit ett 80 år gammalt rekord med 13 raka segrar på hemmaplan. I Liverpool vill jag prisa Jamie Carragher. Han var deras bäste spelare och ingen av det övriga föll riktigt ur ramen. Spurs bäste var Berbatov trots att han bara spelade i 35 minuter. Andra som ska lyftas fram är mittbacksparet Dawson/Davenport och Murphy. Malbranque gjorde åter en slät figur. Ingen blir gladare än jag om Lennon, Jenas och Tainio kommer tillbaka i speldugligt skick. Zokora får självklart underkänt. Varför känner alla till vid det här laget.

Att börja misströsta är inte min melodi, men vinner inte Spurs mot Portsmouth på måndag tror till och med jag att det blir svårt att nå de fyra främsta fast det bara är sex poäng upp till fjärdeplatsen som Liverpool nu har eftersom Arsenal förlorade mot Sheffield United. Nu finns det ändå möjlighet till revansch om Spurs får Liverpool i Ligacupsemifinalen och då vinner laget de båda matcherna istället.

Glöm inte bort ”Att djupt älska någon ger dig styrka. Att vara djupt älskad av någon ger dig mod”. I första påpekandet gäller det just nu Spurs och i andra min underbara hustru. Därför förstår ni nu kanske var mina sympatier känns mest angelägna.

Spurs (4-4-2):

P Robinson
P Chimbonda – M Dawson – C Davenport – Y-P Lee
H Ghaly – D Zokora (D Murphy 55) – T Huddlestone – S Malbranque
Mido (D Berbatov 59) – J Defoe

Avbytare: R Cerny, A Gardner, R Ziegler.

Liverpool (4-4-2):

J M Reina
S Finnan – D Agger – J Carragher – J-A Riise
L Garcia – S Gerrard – X Alonso – F Aurelio (M Gonzalez 79)
C Bellamy (J Pennant 48) – D Kuyt (P Crouch 65)

Avbytare: D Martin, G Paletta.

Målskyttar:
0-1 Luis Garcia 45

Varningar:
–

Domare: Mark Halsey

Publik: 36 170 åskådare