Välkommen tillbaka till vardagen, Spursfans!

Jag har många gånger varit arg, irriterad, kort i tonen, överdramatisk och trött på det här laget när jag skriver en ”inför artikel”. Det har ofta varit svårt att hålla känslorna på det avståndet som de egentligen ska vara på. Det slutar ofta i långa rader av ”rants” om hur trött man är på spelare, tränare och ledningar. Idag finner jag mig i samma situation igen. Och Spurs har ännu en gång slagit rekord i hur snabbt in i en säsong man kan tappa tron på de.

Senaste matchen slutade med en riktigt sur 0-2 förlust på hemmaplan mot Newcastle United. Ett Newcastle som jag personligen räknade ut inför säsongen. Man säljer halva truppen, kvar är ett skal av det som en gång var en stor saudiarabisk satsning. När någon idag nämner ”saudi” i sett sammanhang med Newcastle så tänker jag bara på deras nya tränare Matthias Jaissle – som kommer direkt importerad från arabiska halvön. Jag ser inga stora pengar, inga stora spelarnamn och ingen strålande framtid. Jag ser en oprövad, ung tränare från Redbull – kåren. Denna känsla tog jag med mig in i matchen mot Newcastle. Jag kände hopp, tro och trots att det tog emot lite – så tänkte jag ändå att vi kan vinna detta.

Tji fick JAG – för ett Newcastle som är totalt isärplockat, är fortfarande två, kanske tre nivåer bättre än Spurs på hemmaplan.

Det var en otroligt tråkig start på hemmasäsongen. Som min Spurs Sweden kollega Mats Löfström nämnde förra veckan, så vann Tottenham bara 3 av 19 hemmamatcher förra säsongen. En siffra som givetvis inte är okej. Men det kändes verkligen som om vi kunde ha en chans att vända blad i denna match. Eller, varjefall få en känsla av att vi inte är samma Spurs iår igen.

Trots det tråkiga resultatet tycker jag vi kan ta med oss mycket positivt från matchen. Första halvlek är inte nödvändigtvis en överdrivet bra spelad fotbollsmatch, men vi är bättre är Newcastle. Vi skapar mer, vi är snabbare på bollen, vi dominerar spelet. Samma sak i andra fram till första målet. Vi spelar bättre än Newcastle. Vi skapar mer. När de gör första målet tyckte jag själv att det kom som en chock. ”Men vi skulle göra det där målet” hörde jag mig själv säga till min Liverpoolkompis Vilgot. Han titta på mig medan jag själv sjönk ihop i soffan och kände hur jag jag tappa all luft och känsla av tro i kroppen. Det tråkiga var att jag tyckte att jag såg precis samma sak hända hos spelarna.

En massiv eloge till fansen på arenan som direkt efter 0-1 börjar sjunga ”Yid Army” chants och andra klack-klassiker. Tyvärr så räckte inte det den här gången. De Zerbi sa efter matchen att ”Man kan inte köpa mentalitet”. Han syftade på sättet som Tottenham väldigt tydligt hamnade i en känsla att matchen sprang iväg ifrån de efter första målet. Och tyvärr så gjorde den också det. Wissa med ännu ett klassavslut är ju pricket över i:et. Eller nej, att Tel skickar något som Ted Gärdestad hade kallat för satellit, det var pricket över i:et.

Jag har tidigare rantat mycket över Tel, och mycket över tränare och spelare överlag. Jag vill vara tydlig med att det inte ska bli så denna gång. Det vi ser hända i Spurs just nu är ett virus. Det är en av de största och mest kollektiva upplevelserna av ett hjärnspöke jag sett på länge. De lever i en gemensam värld där varje insläppt mål drar de tillbaka till 18:e plats med tre omgångar kvar. Att Spurs spelar bra, och sen plötsligt glömmer bort hur man spelar bollen framåt, det är inte något konstigt. Det krävs tid att få kemi i laget. Det krävs tid att bygga upp ett självförtroende igen. Och De Zerbi är rätt man för jobbet. Det är jag helt övertygad om. Jag tror på honom till 100%. Det har varit en superjobbig start, men säsongen är lång. Och tid finns.

Transferfönstret

Det har varit ett enormt roligt fönster att följa. Och nu är det över. För två dagar sedan i skrivande stund stängde fönstret. Och Tottenham har signat tio nya spelare. Och jag är beredd att välja ut vilka jag tror kommer att prestera bäst, och sämst i laget under säsongen.

BÄST:
Jag tror att många håller med mig när jag säger att Mateus Fernandes hittills har imponerat på planen. Jag tycker han var strålande mot Charlton, han var bra när han kom in mot Brentford och mot Newcastle var han bäst på planen för Spurs. Jag tror vi kommer se massor av roliga passningar, mål och inte minst många snygga spelfördelningar till motsatt sida av planen. Det ska bli kul att se honom spela i lilywhite.

SÄMST:
Inför sista dagen var Ndiaye så gott som klar för Spurs. Vi hade ett here we go, och det såg riktigt bra ut med Richarlison tillbaka till Everton, något som hade varit bra för honom med. Men sen gick jag till jobbet. Och när jag kommer hem vid 19-tiden, så har vi signat Tosin (Danso till sunderland) och en spelare som inte varit på en fotbollsplan på två år pga dopning – Mudryk.

Det finns något i att han inte spelat på två år, så han kanske är SVINBRA igen. Han var verkligen en stjärna under De Zerbi i Shaktar. Men det var längesen nu. Jag är oerhört kritisk till denna signing. Det är bra att vi får in någon, men Mudryk har en stinkande odör av Timo Werner och Randal Kolo Muani som jag inte vill känna av mer i klubben. Det känns verkligen inte bra.
Men det tåls nämnas igen – han har varit bra, det kan bli bra.

Nottingham Forest på City Ground.

Nottingham Forest har under sommaren tagit in en väletablerad tränare. Oliver Glasner. Marinakis har ännu en gång lyckats hota någon till att tacka ja till det där jobbet. Skämt åsido så är Glasner enligt mig en väldigt bra tränare. Han gjorde ett fantastiskt jobb i Crystal Palace och jag tvekar inte en sekund på att det kommer att ske här med.

De har en radda klasspelare som inte kommer lämna (Gibbs-White) vilket Glasner tycker om. Och de har startat säsongen bra. Trots en bra genomförd match förlorade de första mot Leeds. Sen spelade de oavgjort mot ett knackigt Liverpool på Anfield. Även där en bra genomförd match, de tar ledningen två gånger om, och hade kunnat vinna den också.

Under sommaren har de köpt in spelare som Munoz (tidigare Crystal Palace) och Delap (tidigare Chelsea) men sålt deras mittfältgeneral Elliot Anderson till City, för stora pengar.

Inför matchen mot Spurs hoppas många Forest fans att nyförvärven ska få ta sin plats i elvan. Förmodligen kommer Munoz att gå direkt in i elvan. Men om Delap startar det är lite mer oklart, den stora starka Igor Jesus finns där framme.

Vi avslutar texten med lite positivitet. Om det är någon match som Spurs ska vinna är det denna. Förstå vilken effekt det kan få! Det är faktiskt så att när man är på botten så finns det bara en väg, och det är upp.

Laget är fyllt med nya ansikten, och många är förhoppningsvis friska och pigga. Kudus är tillbaka och jag räknar med att han startar i denna match. Det är ett bra alternativ, istället för Tel. Tel är en ung kille som behöver ha tid att vila, han kan inte starta varje match. Han är inte heller tillräckligt bra för det.

Kudus in, Marmoush in, Savio in. Det nya anfallet kan absolut göra hål på detta Nottingham, och det håller vi tummarna för.

De Zerbis val av formation är alltid klurig, så startelvan blir lite av vad jag hoppas och av det vi vet i nuläget.

Ägh – nu vinner vi. Kom igen nu Spurs. Vi behöver lite hopp, lite tro! HEJ O HÅ!

1-2 Spurs vinst!

COYS!
Matchen spelas 16.00, Lördag på City Ground. Sänds på Viaplay.