Efter en match som bar bragdstämpel är Tottenham klara för entré i den finaste av fina sammanhang – nämligen Champions League. Detta efter en laginsats utan dess like och 0-1 borta mot Manchester City.

Jag vet inte vart jag ska börja, hur jag ska sluta, om jag ska skratta , om jag ska gråta? En sak är i alla fall säker. Tottenham har tagit sin bästa placering i Premier League någonsin och slutar som sämst på en 4:e plats, som vi alla vet resulterar i en kvalplats till Champions League.

Tårarna sipprade fram ur ögonen när domaren Steve Bennet satte pipan till munnen och blåste av efter 94 minuters spel på The City Of Manchester Stadium. Scenerna som utspelades efter slutsignalen var i samma klass som ett vunnet VM-guld. Spelarna omfamnade varandra och tackade de tillresta fansen som var i upplösningstillstånd. Det är svårt för en vanlig person att förstå hur stort, viktigt och framför allt efterlängtat det här är för Tottenham.

Förutsättningarna inför avspark var glasklara. En seger skulle innebära en 4:e plats som sämst, och kval till Champions League. Harry Redknapp gjorde två förändringar sen Bolton-matchen då Crouch och Lennon kom in istället för Pavlyuchenko och Bentley. Och vilka byten sen. De visade sig blir direkt matchavgörande. Ledley King testade sent men bestämde sig för att köra. Jag är ganska säker på att matchen innebar 90 min av smärta för vår gudomliga mittback, men jag tror även att han är stoltare än någon annan efter den här matchen. Gomes var också okej efter sin känning i ljumsken senast, och vi kunde andas ut.

Manchester City ställde sånär upp med samma lag som i 3-1 vinsten mot Aston Villa. Enda ändringen var att Vieira plockades av till förmån för gamla spurs-supportern Gareth Barry. Två offensiva laguppställningar som båda var beredda att offra allt för 3p.

Matcheninledningen var något avvaktande de första minuterna men sedan tog Manchester City över och Tevez fick en chans efter ca 10 minuter, när han rann ifrån försvaret men Gomes lyckades parera han skott. Ju längre halvleken gick desto mer åt sig Tottenham in i den. Man höll bollen längre och skapade längre anfallssekvenser. Efter 18 minuters spel fick Tottenham frispark ute på högerkanten. Bale tog hand om inlägget och hittade Crouch på bortre stolpen, men bollen tog klockrent i stolpen. 3 min senare var det frispark och kapten King kom upp högst och knoppade in 0-1. Dock hade domare Bennet blåst av för ruff, och ser man på bilderna så klättrar King en del på Barry. Dock försöker Barry hålla i King och dra honom nedåt och jämför man situationen mot Man Utd där King gjorde 1-1 , så klättrade han mer då än vid denna situation, så hela domslutet kändes lite tveksamt. Dock var det inga större protester och spelet fortsatte.

Manchester City fortsatte vara farliga i sin offensiv och Gomes fick göra en kalasräddning på Adam Johnsons skott. Gomes såg bollen väldigt sen och lyckades styra ut bollen till en hörna. Efter en dryg halvtimmes spel kom så nästa Citychans. Ett inlägg från Bellamy hamnade på fötterna på en stillastående Bale och var så när på väg att smita in vid Gomes vänstra stolpe, men vår gode brasilianare ville annorlunda och lyckades peta ut bollen till en ny hörna. Nästa stora chans i halvlekens var Tottenhams. Bale hittade återigen Crouch på bortre stolpen med ett inlägg som nickade ner bollen till Bale. Bale klippte till på halvvolley och Fulop reagerade först när bollen smällde in i reklamskylten bakom mål. Skottet smet precis utanför stolpen och Tottenham var nära 0-1. När Bennet blåste av första halvlek klockan 20.48 (lokal tid) och ställningen var 0-0. Manchester City kanske vann första halvlek på poäng, men Tottenham hade de vassaste chanserna.

Inga byten inför den andra halvleken och precis som i första halvleken var det City som började mest aggressivt. Ett par halvchanser var dock allt de försmäktade med. King och Dawson styrde backlinjen med järnhand och vår sista utpost Gomes såg allt annat än skadad ut. Defoe, som var rätt kall i första halvlek, lyckades suga åt sig allt fler bollar i andra halvlek och kom så när igenom vid ett par tillfällen. Allt som oftast var det Crouch som först vann en nickduell och skarvade bollen vidare till Defoe. Deras sammarbete hela matchen igenom var alldeles lysande. Efter 56 minuters spel skadade sig Barry och pensionären Vieira kom in istället. Strax efteråt inträffade en situation där vi ändå fick se oss lyckligt lottade i. Huddlestone fick först en smäll över benen av De Jong, men domare Bennet friade. När bollen rullat ifrån dem försökte Huddlestone stämpla De Jong, men som tur var missade han De Jongs ben. Domare Bennet nöjde sig med att visa det gula kortet men hade Huddlestone träffat med stämplingen hade det lika gärna kunnat vara en röd kulör på kortet. Det ska dock tilläggas att De Jong kanske borde fått varning för första tacklingen.

Andra halvlek utvecklade sig precis som den första. Tottenham tog över spelet mer och mer och skapade de flesta och bästa chanserna. Det var som om Tottenham ville mest. Man vågade åka till Eastlands och spela sitt spel. Inte backa hem med hela laget i famnen på Gomes och kontra. Nej nej. Tottenham spelade sitt spel och det är så oerhört imponerande gjort att jag inte kan finna ord för det. När matchuret precis tickat över 82 minuter kom det magiska 0-1 målet. Den för dagen utmärkta högerbacken Kaboul hade fullföljt på sin högerkant och snappat upp bollen. Inlägget gick rakt på Fulop som bara kunde boxa ut den. Bollen tog mitt i pannan på Crouch och bollen stack iväg upp i första krysset.

Skulle varit helt sinnessjukt roligt att fått se minerna på alla Spurs-fans runt om i landet när Crouch gjorde 0-1. Kan bara tala för mig själv men rösten var i princip slut när City rullade igång spelet igen.

Nu förväntade man sig kanske en jätteanstorming av City, men den uteblev. Tottenham höll i bollen efter målet och spelade bara av tiden. Efter 94 minuters spel, och 193 dagar på en topp 4-placering i ligan, kunde Tottenhamspelarna höja armarna i skyn. 5 maj 2010 är ett datum som alla Tottenhamfans lär komma ihåg för evigt. Det var dagen då vi tog klivet in i det Europeiska finrummet igen. Dagen då Tottenhamfansen fällde tårar av glädje istället för sorg. Dagen då flera spelare skrev in sig i Tottenhamfansens hjärtan.

Nu är det så klart inte alls säkert att vi går hela vägen till gruppspel i Champions League, men nu är vi i alla fall där och spelar om det. Tydligen är det nya regler gällande de fyra Premier League-lagen som går till CL. De tre första går in i gruppspelet direkt, medan fjärdelaget kvalspelar. Dock ska jag inte säga till 100% att det är så här, men det är i alla fall vad jag har hört. Vi ska även tänka på att vi har en liten liten chans att knipa tredjeplatsen av våra skabbiga grannar i rött och vitt. Förlorar de hemma mot Fulham samtidigt som vi slår Burnley borta så är saken biff. Dock är det knappast troligt, men detta verkar vara en säsong då allt kan hända, så varför inte? Manchester City hade förlorat två ynka matcher på hemmaplan i år, och ändå går vi in helt utan respekt och gör en kanonmatch. En oförglömlig magisk kväll. Audere Est Facere, and we did!

Det lär firas riktigt j*vla rejält runt om i världen inatt och ska vi gissa på att Harry Redknapp (vår gud) låter spelarna smutta på en varsin pint på bussturen hem i alla fall?

Manchester City:

Fulop, Zabaleta, Toure, Kompany, Bridge, Johnson (71), De Jong, Barry (56), Bellamy (84), Adebayor, Tevez
Bänk: Nielsen, Onuoha, Richards, Sylvinho, Vieira (56), Wright-Phillips (71), Santa Cruz (84)

Tottenham:
Gomes, Kaboul, Dawson, King, Assou-Ekotto, Lennon (71), Huddlestone, Modric (89), Bale, Defoe (81), Crouch
Bänk: Alnwick, Bassong, Bentley (71), Jenas, Palacios (89), Gudjohnsen, Pavlyuchenko (81)

Varningar:
Manchester City:
Tottenham: Kaboul, Huddlestone, Assou-Ekotto (för han fick bollen I ansiktet!)

Slutresultat:
Manchester City – Tottenham 0 – 1

Mål:
Manchester:
Tottenham: Crouch (82)

Arena: City Of Manchester Stadium
Domare: Steve Bennet (Betyg 3 av 5)

Betyg Tottenham:

Gomes: 8 – Gör ett par riktigt viktiga räddningar och visar att han är absolut toppklass
Kaboul : 8 – Är riktigt bra idag och bra med offensivt. Slår inlägget som leder till 0-1
Dawson: 8 – VM känns allt närmare och ingen är väl mer värd det än Daws?
King: 9 – Kapten. Kung. Så stabil. Spelade säkerligen med smärta, men med ett än större hjärta.
BAE: 9 – Enligt mig bäst på planen tillsammans med King och Crouch. Felfri. Bra frammåt.
Lennon: 6 – Oroade ett par gångerpå högerkanten. Dock en bit från toppform och orkade inte fullt ut.
Huddlestone: 6 – Stabil, men slarvade en del med passningarna idag. Nära rött kort.
Modric: 8 – Enormt viktig. Sliter nått kopiöst i defensiven vilket inte alltid uppmärksammas.
Bale: 8 – Ett ständigt hot på vänsterkanten och hans inlägg är oftast livsfarliga.
Defoe: 6 – Blev bättre ju längre matchen gick. Varit ganska kall i säsongsavslutningen.
Crouch: 9 – Mannen som sköt oss till Champions League-kval. Gudomligt bra på topp idag.
Bentley: 7 – Piggt inhopp av Bentley som visat sig vara en bra ersättare till Lennon.
Pavlyuchenko: – Spelade för kort tid
Palacios: – Spelade för kort tid

Matchens bästa: Kan verkligen inte skilja på BAE, King och Crouch. Idag har väl alla överseende med att jag har tre stycken matchens lirare? Eller nej, jag säger hela j*vla laget. Detta var en ren och skär laginsats kryddat med bra individuella prestationer. Harry får också vara med. Han har trots allt gjort det rätt bra vid sidlinjen i år!