Vissa kvällar kommer man alltid minnas som vackrare och mer gloriaglittrande än de kanske var. Onsdagen 9 mars 2011 var en sådan kväll.

Champions League-nykomlingarna Spurs på det slitna klassiska fotbollskärlekspalatset White Hart Lane. Mot mångfaldiga mästarna och rutinerade, om än något ålderstigna rävarna, i AC Milan. Spurs hade en 1-0 bortaskalp med sig inför hemmareturen. Något som skulle påverka båda lagens spelsätt. Det blev en en 93 minuter lång rödsvart press mot ett envist försvarande Londonlag.

En match som resultatmässigt hade samma förutsättningar som tisdagsdrabbningen i Barcelona mellan de stolta Katalanerna och orädda rödvita kanonerna från södra NordLondon. Liksom Arsenal blev Spurs tillbakapressat av en motståndare piskat att göra mål. Spurs kunde liksom Gunners förlita sig på snabbt kontringsspel för att straffa sin jättemotståndare. Utgången blev dock olika. Spurs tog sig till en för klubben unik kvartsfinal medan Gunners förpassades till en liten notis i Champions League-historien för säsong 2010/11.

Varför blev det så? Kanske för att Spurs slapp onödiga utvisningar från taktlösa domare, men också för att Spurs var mer defensivt beslutsamt än Gunners och hade ett mer uddlöst Milan framför sig mot det dödligt giftiga Barcelona.

Matchen på White Hart Lane blev inte den hyllning till fotbollskonsten som man önskat. Det blev en förhållandevis tillknäppt och trist historia för en neutral åskådare, I’m sure. Men för Spursfans och Milanfans var detta en enda lång nervtråd som plågoandar dansade riverdance på med stilettklackar. Det var inte njutbart en enda minut. Medan ett för dagen mycket mer bollskickligt och engagerat Milan pressade ner Spurs till egen planhalva mest hela tiden hade Spurs inte mycket att komma med i de sällsynta kontringarna. Och i takt med att de resultatlösa inläggen skeppades in till en helt ensam Crouch i ett rödsvart hav, väntade man bara på att Milan skulle få hål på tvåmetersclownen Gomes.

Peter The Great gjorde vad han kunde och vann många höjddueller, oftast bara för att se bollarna hamna i Milans händer eller orimligt många gånger bli avblåst för foul. Crouch kunde bara skratta åt motvinden där uppe på K2-höjd.

Jag tillhör de som anser att Crouch gör ett fantastiskt jobb som ”ensam på topp” i Spurs, dag ut och dag in. Crouchs arbete är inte förgäves bara för att det inte blir mål. Han håller Milans backline fullt sysselsatt hela tiden vilket gör att de inte kan flytta fram sina positioner så mycket som de skulle vilja i anfallen. Däremot är jag fortfarande nyfiken på hur många fler mål Spurs skulle göra i en taktikuppställning med Defoe+Pavlo eller Defoe+Crouch som anfallspar och two banks of four bakom. Vi skulle troligen kunna hålla i bollen bättre i anfallen med ett renodlat anfallspar. Jag vill inte ta ifrån Van der Vaarts krigarinsats igår men både han och Modric försvann ofta där inne mellan Milans backlinje och mittfält.

Spurs anfallsvapen har hela säsongen varit Lennon och Bale. Men i avsaknad av Bale på planen blir det enkelt för Milan att markera bort Lennon. Vi som var uppmärksamma såg att Bale faktiskt var på planen igår en stund. Men en seg halvsliten ej matchfit Bale. Det är uppenbart att Spurs blir ett mycket farligare lag att möta med en frisk Bale i startelvan. Om vi ska ha avancera till semifinal mot lag som Barcelona, Real Madrid eller Manchester United behöver vi 100% Bale från start.

Centralfiguren även i den här returmatchen blev ”Matchens Spelare” brasilianska Sandro. Man kunde verkligen SE hur han kämpade slet tacklade och vann bollar i hela matchen. Extremt viktigt och tillsammans med Dawson, Gallas och Gomes de som räddade Spurs till kvartsfinalavancemang.

På tal om Gallas. Vilken kille. Han är en ”yid” nu och ska så förbli hoppas jag. Nyckeln för fotbollslags framgångar under en lång säsong med cuper och liga är att det finns spelare som kommer från bänken och tar för sig när chansen kommer. Gallas kom till Spurs i för honom ett idealiskt läge där många skador på mittbackar gjorde att han kunde få möjlighet att spela in sig från första matchen. Det tog några matcher, men så bra han har gjort det! Och Dawson, en klippa som tog hand om Zlatan på ett högklassisgt sätt. Förstå vad de italienska storklubbarna nu sitter och räknar pengar för att i sommar kunna bjuda på spelare som Dawson. Både Inter och Neapel skulle behöva en sådan i kampen om Lo Scudetton.

Vid slutsignalen sjöng den vitklädda publiken ”Are you watching Arsenal?” med massor av energi kvar i rösterna.

Spurs klar för kvartsfinal i fukin Champions League. Sug på det.

För cirka 2,5 år sedan kallades vi Bottenham, låg överlägset sist i ligatabellen med två poäng efter åtta omgångar.

Nu spelar vi Champions League-kvartsfinal och är laget på allas läppar.

Tack Harry, för vad du gjort med de här fina men vilsna killarna. De blev män. Och vi Spursfans har fått ett lite drägligare liv..

Vem vet hur det här kommer sluta? Jag vet bara en sak. Jag vill aldrig att det ska ta slut.

Tottenham startelva
01 Gomes
13 Gallas
20 Dawson
22 Corluka
32 Assou-Ekotto
07 Lennon
11 Van der Vaart (Bale 66)
14 Modric
30 Sandro
40 Pienaar (Jenas 70)
15 Crouch (Pavlyuchenko 82)
Avbytare
23 Cudicini, 02 Hutton, 03 Bale, 26 King, 08 Jenas, 09 Pavlyuchenko, 18 Defoe

AC Milan startelva
32 Abbiati
13 Nesta
18 Jankulovski yellow card (Antonini 70)
33 Thiago Silva
10 Seedorf
16 Flamini yellow card (Rodney 87)
20 Abate
27 Boateng (Merkel 76)
07 Alexandre Pato yellow card
11 Ibrahimovic
70 Robinho
Avbytare
01 Amelia, 15 Papaststhopoulos, 17 Oddo, 76 Yepes, 14 Rodney, 52 Merkel, 77 Antonini

Huvuddomare: F De Bleeckere
Åskådare: 34,320 (färre antal pga CL-säkerhetskrav)

Statistik
Bollinehav:
Tottenham 49% – Milan 51%
Skott på mål
Tottenham 2 – Milan 7
Skott nära mål
Tottenham 6 – Milan 6
Hörnor
Tottenham 4 – Milan 5
Frisparkar
Tottenham 14 – Milan 17