Nytt år – samma Tottenham.

Förra artikelns rubrik löd ”Nytt år – nytt Tottenham?”. Jag kan med bestämdhet, efter 90 minuter av ”haveri-boll” säga att det inte skett någon nyårs-magi i Tottenhams trupp.

Jag vill börja med att säga att Tottenham har en väldigt svajig trupp. Många startspelare är skadade. Listan består bland annat av Bergvall, Kulusevski, Maddison, Udogie, Solanke och Sarr (Afcon). Jag ser och förstår att det inte är det ideala Tottenham som ställs upp i matchen mot Brentford. Men varför gör vi ingenting på planen? 

Igår, den 1 Januari 2026, så markerade vi starten på ett nytt fotbollsår. Ett fotbollsår som förhoppningsvis tillfredsställer oss någorlunda och kan ge oss lite hopp. Inte ens 22 timmar in i året så kunde vi fastställa att ingenting har förändrats för den här klubben. Vi är precis som vi var förra veckan, då ett helt annat år.

Såklart, kanske vissa säger. Det är bara dagars skillnad från förra året och vi ska ju inte rimligtvis kunna förändra ett helt lag på den tiden? Nej, såklart vi inte kan. Men det handlar om symboliken i det nya året. Om hoppet, om vad du vill visa och vilket intryck du vill ge supportrarna (i detta fall) kring vilka vi ska vara iår. Vad vi strävar efter det vill säga. Thomas Frank gjorde det väldigt klart för oss kring vad han vill se vårat år ta vägen. Åt pipsvängen.

I förra artikeln så avslutade jag med att säga ”Frank vågar inte spela double pivot” två dagar senare och ett nytt år, så ser jag laguppställningen som visar ”Bentancur, Palhinha” som defensivt mittfältspar. Men showen slutar inte där. Archie Gray som offensiv mittfältare. Ja, det trodde jag aldrig. Om vi ska följa Franks mantra och lovord så ska vi vara: 1. pragmatiska, 2. Stabila defensivt och 3. Modiga, offensiva och på framfötterna.
Jag kan tycka att Frank skjutsade ner två av tre lovord under bussen redan vid laguttagningen. ”Pragmatiskt” Ange var mer pragmatisk än vad Frank är just nu. Vi spelar mot ett Brentford som vi slog (bekvämt) med 2-0 för mindre än en månad sen, och han startar med tre defensiva mittfältare. Att spela Kudus som offensiv mittfältare är pragmatisk, att starta med Tel, Odobert eller Kudus på mittfältet för att få in något annat offensivt är pragmatiskt. Inte det han gjorde igår. ”Modig, offensiv och på framfötterna” Ja, det har han sagt. Efter kritik från pressen, spelarna och fansen har Frank äntligen lärt sig. Nej, det har han inte. Brentford – Tottenham var en Snooze-fest.

Det andra lovordet ”stabilt defensivt” tycker jag inte han slaktar på samma sätt som de andra. Han snarare lyfter det till skyarna och gör det till den allsmäktiga makten i spurs spel. Om man kollar på matchen igen, tittar på alla omställningar, bollinnehav på offensiv planhalva och försök till anfall, så kommer ni att se att 95% av passningarna går antingen RAKT UPP I LUFTEN (Vicario) eller åt sidan, eller bakåt. Det är helt enkelt det enda de tänker på. Om man inte släpper in mål, förlorar man åtminstone inte.

Sunderland hemma den 4:de Januari 

På söndag klockan 16.00 kommer Sunderland på besök hos Spurs i norra London. Det är första gången de två lagen möts denna säsong, trots att schemat har vänt. Sunderland är som de flesta vet en nykomling men har överraskat stort och ligger på en sjunde plats i tabellen. Deras hemmaform har stuckit ut, de är fortfarande obesegrade på hemmaplan. Senast igår var Manchester City på besök på Stadium of Light, men misslyckades att slå de forntida jättarna från norr. Nu ska de på bortamatch, men mot en av ligans sämsta hemmalag, Spurs. För Tottenham är som en motpol till Sunderland. De är bra borta, dåliga hemma. Har en känsla av att nästa möte (Sunderland hemma) kommer att bli mer intressant.

Sunderland kommer med ett stabilt facit i bakfickan. Många oavgjorda, mot lag som City, Leeds och Brighton. Ett insläppt mål, ett gjort och två hållna nollor de senaste 3 matcherna. Det låter lite som om helgens match kommer bli en riktig målfest.

Sunderland dock varit roliga att titta på. Hemma på stadium och light har vi sett de spela oavgjort mot Woolwich ( kvitterade i sista minuten) och vunnit mot ett bra Bournemouth, och slagit Chelsea på Stamford Bridge. Ska dock inte bli lika kul att se Xhaka spela igen. En central hatprofil för många svenska tottenhamsupportrar under året. Le Bris lag har dock även en stor drös otillgängliga spelare på grund av Afcon. Sex stycken sunderlansspelare är borta. Det är flest av alla lag i ligan. Följande namn är otillängliga inför matchen mot spurs:

Lite bra statistik att avsluta med

Vill inte vara för negativ, så här kommer lite statistik kring mötet.

• Vi är obesegrade i våra senaste 14 matcher mot Sunderland i alla tävlingar. Senast vi förlorade mot dem var för 16 år sedan, i april 2010.

• Man får gå tillbaka nästan 18 år för att hitta vår senaste hemmaförlust mot laget i rött och vitt – en 2–1-förlust i augusti 2008.

• Faktum är att segern 2008 är enda gången Sunderland har slagit oss på vår egen hemmaplan i Premier League-sammanhang.

• Deras senaste seger i högsta serien på N17 före 2008 kom redan 1969 – alltså för 57 år sedan!

Med det sagt. COYS

Jag tror på 0-2 förlust.

Johnson again ole ole…