”We would like our home to be a fortress”

Med Thomas ”The frank Engine’s” ord ekandes i mitt huvud har jag försökt ta mig igenom ett historiskt landslagsuppehåll. Jag har stått på läktaren, 2o meter ifrån Lucas Bergvall, när han missat öppet mål hemma på nationalarenan. Jag har skådat Mathys Tel och Odobert förstöra alla U21- landslag genom ett hav av mål och assist. Jag har sett Vicario och Udogie spela 0 minuter på två landskamper. Men äntligen, är Spurs tillbaka.

När vi senast såg Spurs slog de Leeds med en välförtjänt 2-1 vinst på bortaplan. De klarade av att slå tillbaka mot det spöket som hemsökt de innan landslags-uppehåll, och nu är vi tillbaka. På söndag med avspark vid 15.00 kommer Aston Villa på besök i huvudstaden. Det ska väll inte vara något problem?

Tottenham har startat säsongen med bra resultat. Det är alla överens om. Vi hade tre sjukt bra tävlingsmatcher på raken, där vi spelade oavgjort med PSG, slog Burnley bekvämt och sen körde över City på Etihads. Det satte på något sätt tonen för vad Thomas Frank gör just nu i Spurs, eller varjefall för median och fansen. Efter det har det sett ”knackigt” ut. När journalisterna på presskonferensen frågar ”How are you going to improve home form” skrattar jag nästan lite. Tottenham har under säsongen spelat fem hemmamatcher varav tre har gått till Tottenhams fördel. Tre vunna, en oavgjord och en förlust. Matchen mot Bournemouth kan vi hålla med om var för dålig, kanske detsamma med matchen mot Wolves.

Men det är som att Franks största fiende är han själv. Det är bortmatcherna som imponerar många. Obesegrade i ligan på bortaplan och tre vunna på fyra matcher. Men frågan är, är Tottenhams arena inte redan ett ”fortress”? Nej, kanske inte än. Men vi ska inte stirra oss helt blinda på resultat heller. Insatserna har varierat, så är det. Thomas är ny vid rodret och det ser spännande ut, i helgen blir det en faktiskt tuff match hemma. Får se vad vi håller för mått då.

Aston Villa under Emery har visat sig vara ett monster, som äter både små som stora motstånd längs sin väg genom säsongerna. Mot Tottenham har det vissa gånger varit lite för lätt, men ibland förvånansvärt svårt. De senaste fem matcherna mellan lagen har Villa vunnit tre, Spurs två, Men matcherna Tottenham vunnit har slutat med de storslagna sifforna 4-1 och 4-0. Ja, hur ska vi egentligen se på vårat söndags-motstånd?

Villa har haft en tuff start på säsongen, efter några riktigt tunga matcher fann de sig ligga i botten trion efter fem spelade. Där fann vi bland annat en förlust mot Brentford, och en mot Crystal Palace. De fann även några oavgjorda, mot lag som Sunderland och Newcastle. Det kanske mest anmärkningsvärda är att de inte kunde göra mål förens omgång fem. Jag vet inte vad det är som har gjort Aston Villa så dåliga (rent krast) iår, men spelarna är kvar, och många är livsfarliga. Några att hålla ett extra öga på är Watkins – såklart, Rogers och Malen som har gjort det bra, med två mål senast mot Burnley.

Vi har lite glädjebesked i Tottenham truppen denna vecka. Den efterlängtade fransmannen Kolo Muani, som man inte sett mer än bara några minuter i spurströjan, verkar vara påväg tillbaka och reda för Aston Villa imorgon. Frank har meddelat att truppen är frisk, inga skador under landslagsuppehållet som påverkar första elvan. Vi håller tummarna för att Kolo Muani kommer kunna spela mer än tio minuter i slutet. Men, vi vill inte heller stressa tillbaka honom och göra en ”maddison”.

Som vi vet är det ALLTID svårt att sätta en Frank-elva helt, han ändrar mycket och det svänger från vecka till vecka. Men jag ska försöka mitt bästa.